Takaisin
=> Yhteiskunta

Barbariskt övertramp?

 

Björn Månssons ledare (13.3.) syns ta terrorismen i Europa på allvar och jag tackar för det. Mot slutet av ledaren står det att i kampen mot terrorism är alla "lagliga och legitima medel" medel tillåtna, men inte "barbariska övergrepp" så som Ryssland och USA har gjort. Låter intressant. Av allt att döma avser BM händelserna i Tjetjenien och Irak.

Men det första stora misstaget här är att inte se de väsentliga skillnaderna mellan dessa två krissituationer. Detta gör läsaren mycket fundersam: vad kan detta vara för en politisk analys? Det andra stora misstaget var helt förbluffande: vill skribenten verkligen säga att också kriget mot Saddam var ett "barbariskt övertramp"?

Är det ett barbariskt övertramp att man stoppar en grym och psykopatisk diktators mordmaskineri med en hela tiden växande antal politiska motståndare och utomstående som offer? Är det ett barbariskt övertramp att skapa förutsättningar för att UN:s 10 år långa blockad skulle kunna upphävas och de 2000-3000 oskyldiga offer bland de allra svagaste i samhället som dog varje månad pga blockaden skulle kunna sparas och räddas till livet? Eller att ta itu med en av de globala terroristnätverkens värsta grogrunder i en tid när terrorism hade börjat göra sig gällande mera och mera i hela världen, inte minst i USA, och när inga andra metoder än kriget hjälpte något (så som 90-talat hade visat)? Är det ett barbariskt övergrepp att man vill bygga upp en demokratisk infrastruktur i ett land som inte har sett en fungerande demokrati i flera decennier? Är det ett barbariskt övertramp att göra det möjligt att fria val skulle få hållas i landet (kanske redan om ett eller två år)? Är det ett resultat av ett barbariskt övertramp att man börjar så småningom få ihop en grundlag som t. ex. garanterar religionsfrihet för alla religioner i landet - inte minst för den hittills grymt förtryckta shiamuslimska majoriteten?

Om allt detta är barbariska övertramp eller resultat av sådana enligt Hbl, så vad borde vi då tänka om tidningens moral och uppskattning av människovärdet? De vackra orden i början av ledaren om behovet att bekämpa terrorismen kan lätt tas som skenhelighet av det värsta slaget. Men det skulle jag inte vilja tro, åtminstone inte ännu. Men nog börjar jag bli mera och mera bekymrad för den journalistiska och moraliska linje som tidningen syns har valt i sina ledare med tanke på de mänskliga rättigheterna. Hans Rosings utomordentligt bra och avslöjande artikel om medierna som Saddams knähundar i samma nummer av Hbl ser ut att träffa sitt mål närmare än man kunde ha anat.

Takaisin
=> Yhteiskunta