Takaisin
=> Yhteiskunta

FN-krisen fördjupas

Hbl k. 2005.

För en tid sedan presenterade Kofi Annan sitt reformpaket för FN:s förnyelse. Hela förslaget skulle godkännas som sådant, hette det vidare.

Detta låter lite skrämmande. Tre orsaker kan leda till ett sådant här exceptionellt krav. Den första är att man inom det internationella samfundet har grundligt förberett paketet så att medlemsnationerna har fått säga sitt. Den andra är att personen som presenterar förslaget är eller skulle vilja vara en "diktator". Den tredje, som hör nära ihop med den andra, är att man gör det publicerade förslaget till en absolut lösningsmodell.

Den första har enligt uppgifterna inte uppfyllts. Ifall så hade skett, så skulle processen vara snabb och smidig och ett allmänt godkännande vore att vänta inom kort. Men jag tror att Annans paket inte kan vara den enda organiska helheten man kunde tänka sig - om den ens är en helhet som inte alls kunde förändras. Sådana "absoluta helheter" ser man sällan. Förslaget måste bedömas på grund av sina egna meriter.

Det syns mig att Annans förslag i form av ett "antingen eller" visar att han inser sin (och FN:s) försvagade position, och i detta läge kommer han med ett desperat försök att förstärka sin ställning. Detta är inte att säga att förslaget inte skulle innehålla något som verkligen borde strävas efter.

Det är helt säkert, att ingen av de viktigaste medlemsnationerna kommer att godkänna paketet som sådant om de tar saken på allvar. Varför skulle de om de inte har fått vara med i förberedelserna? Och hur skulle det vara möjligt att alla skulle finna just detta förslag acceptabelt med det samma?

Att kräva ett sådant godkännande som Kofi Annan har kommit med betyder i praktiken att fruktbara samtal om FN:s krissituation kan kvävas inom organisationen.

FN behöver vårt stöd, men stödet måste vara ansvarsfullt och sikta på framtiden. Processen måste utgå ifrån de principer som ledde till organisationens grundande, och samtidigt ta realistiskt i beaktande de enorma förändringarna som skett under de senaste åren. Säkerhetsfrågorna spelar en helt annan roll än tidigare, och internationell lag släpar efter i dagsaktuella frågor.

Några nationer (inkl. Finland) kan tänkas ge ett snabbt "ok" för att skynda på processen utan att bry sig mycket om konsekvenserna. Några vill ha genomgripande diskussioner. Flera kommer att snart inse att en organisatorisk lösning inte räcker till. FN:s djupaste problem ligger på det mänskliga och det moraliska planet.

Juhani Lindgren, Tavastehus

 

Takaisin
=> Yhteiskunta