Takaisin
=> Yhteiskunta

Fel att göra slut på folkmord?

HBL julkaissut 080905

Tre skribenter, Lennart Wahlén, Bruno Bärs och Kirre Åhman, antagligen extremt nyliberala till sin världsåskådning, angriper (4.9) Hans Rosings insändare (31.8) häftigt. Skribenterna kommer med många välkända "mediafakta" från massmedierna mot Bush. Åhmans insändare med dess insinuationer var lite svår att läsa.

Spaltutrymme ger mig inte möjligheter till att kommentera allt punkt för punkt, det får bli några enskilda detaljer.

Nyckelpersonen i fallet Irak, Saddam, faller helt i skymundan i retoriken, och skribenternas resonemang blir därefter. Saddam ledde ett enormt folkmord som skördade ca 500 000 offer direkt (genom Saddams blodiga maktutövning) samt över 300 000 indirekt (genom de FN-ledda sanktionerna som förorsakade katastrofala dödssiffror bland de svagaste i samhället, barn, sjuka och åldringar). Under Saddams tid var sanktionerna nödvändiga, men FN var helt maktlös mot honom.

Det var alltså FN, inte USA, som först ville få slut på Saddams tyranni redan på 1990-talet. Irak var i en särställning bland världens folk i åratal p.g.a. FN:s, inte USA:s, hårda försök att kuva Saddam. Då det gällde Afghanistan, var FN enhällig, men när man kom till Irak, så var de särskilt Frankrikes och några andras ekonomiska och diplomatiska intressen som förstörde samstämmigheten. I Afghanistan hade den första oljedroppen inte funnits, och ingen hade sina egna intressen att vaka över.

USA var inte den första som talade för befrielse från Saddam, men var helt enig med FN om saken, och detta helt öppet. Vem kan säga att USA inte skulle ha talat om befrielsen från Saddams diktatur långt före kriget? Ingen. Men USA trodde fortfarande på FN:s vilja och förmåga att försvara det irakiska folkets människovärde och -rättigheter mot Saddam. I USA:s ögon var den saken så klar i FN, att landet betonade masstörelsevapen i stället.

FN:s djupa moraliska dilemma var redan då ett faktum, och det förstod man inte fullt ut i USA. FN:s linjedragning blev ett hårt bakslag för människovärdeförespråkarna. IAEA (t. ex. ElBaradei) och flera statsöverhuvud (t.ex. Schröder) trodde på vapen. Åtminstone kemiska vapen fanns, det vet ju alla. Om de nu är förstörda eller inte, vet man inte säkert. Historien om Iraks vapen är allt annat än klar.

Att USA skulle ha dödat 100 000 civila? Saddam hade varnats flera gånger före kriget. Under krigets första skede dog ca. 4600 irakier, soldater och civila sammanlagt. Den irakiska medborgarorganisationen Iraqi Body Count har sedan dess noggrant följt situationen. I februari-mars i år hade sammanlagt ca. 16-17000 irakier mist livet under kriget. Och vem är ansvarig? Svar: det är sunniter och al-Qaida -terrorister som bär det absolut största ansvaret. Krigsoperationernas del är mycket liten i jämförelse.

Varför säger skribenterna inte att under Saddams tid var det muslimer som dödade andra muslimer? Och att muslimer gör detsamma nu, inte militäralliansen? Under Saddams tid blev det ca 3000-4000 offer per månad som värst, men nu är antalet döda irakier mindre än en tusen i medeltal per månad fastän terrordåden pågår. (Allt räknas ju upp i tidningspressen.)

När har det blivit fel att göra slut på ett folkmord och minska antalet irakiska döda per månad? När har det blivit fel att rädda människoliv från tyrannernas och terroristernas händer? Det är precis detta militärnärvaron i Irak betyder.

En tankeställare till dem som tror att allt kretsar kring Iraks olja: Varför skulle USA betala miljarddubbelt för denna olja genom ett oerhört dyrt krig? T.o.m. ett kort krigs utgifter, förvandlade till oljepriser, skulle ha betytt mångdubbelt dyrare priser för USA.
Juhani Lindgren,
Tavastehus

 

Takaisin
=> Yhteiskunta