Takaisin
=> Yhteiskunta

Hatet förblindar

Hbl 2005. [(Poliittinen) viha sokaisee.]


Wilfred Hildonen vill ha närmare begreppsanalys angående hat och politiskt hat (23.3.). Senare (30.3) beskyller han Rosing för att använda begreppet "hat" utan att visa vad skribenterna har tagit fel. Vi som har varit med om USA-debatten en längre tid i Hbl har lagt märke till hur Rosing gång på gång har tagit upp fakta som bevisar hur flera USA-motståndare har glömt eller förvrängt historiska fakta. I en längre process med många debattinlägg är det helt omöjligt att upprepa allt man har sagt.

Jag är helt enig med Rosing om att hatet har på ett förbluffande sätt gjort sig gällande i USA-debatt. Hatet är först och främst en verklig, icke inbillad attityd och känsla, och därför kan man också hänvisa till den som retorik för att understryka sakens allvar.

Politiskt hat då? Man säger sig uppskatta ett lands kultur o.s.v. men hatar samtidigt dess utrikespolitik. Borde man kanske använda uttrycket "världspolitiskt hat" eller "hat mot vissa politiska personligheter"? Exempel på detta kan jag gärna ge.

Astridmaria Rinne M. Mendes (ARM) skrev (23.2) om fakta och "fakta" gällande vissa beslut av USA. Jag bestrider inte det som sägs t.ex. om FN:s barnkonvention. Men när skribenten i samma insändare jämför USA:s förhållande till Irak med Rysslands krig mot Tjetjenien, kan man bara konstatera, att hatet förblindar och gör att man förlorar de mest grundläggande skillnaderna ur sikte. Ett exempel på detsamma var när Eugen Parkatti (13.3) buntade ihop Stalin, Hitler och Bush.

De syns mig vara uppenbart att om skribenterna är utbildade personer, såsom jag vet de är och borde alltså veta bättre, så tyder sådant här på att ett blint hat har tagit över. Situationen i Irak och i Tjetjenien och motiven för dessa två krig och deras historiska bakgrunder är helt olika. Det finns tydligen också en skillnad på att man dödar miljontals människor och att man stoppar ett folkmord.

Det är inte bara hat som förblindar utan också brist på fakta. ARM förundrar sig över varför Guantánamo-fångarna inte har fått status som krigsfångar. Svaret är nog ganska så enkelt: de här fångarna uppfyller inte ens de mest elementära kraven som ställs på en soldat av Genéve-konventionen. Rättshjälp behöver de nog.

Det förundrar mig stort att ARM kan fördöma Saddams agerande, men vågar inte säga att det han gjorde var ett folkmord. I så fall skulle nämligen folkrätten bli en aktiv del av diskussionen, rätten, som rentav förutsätter att ett folkmord måste stoppas. Darfur-samtalen visar precis hur sant detta är för tillfälle.

Om ARM verkligen anser att Saddam var en människorättsförbrytare, så är det också lite underligt att hon sätter sig upp emot dom som ville göra slut på hans brott som fortsatte år efter år och hade redan hunnit skörda flera hundratusen offer. FN stod förlamad just som den gör idag med tanke på Darfur.

Juhani Lindgren, Tavastehus

Takaisin
=> Yhteiskunta