Takaisin
=> Yhteiskunta

Irak-debatten: detaljer eller en helhetsbild?


Per-Erik Lönnfors (P-EL) kritiserar (24.5.) Hans Rosings (HR) debattinlägg genom att säga att "de mesta" som står i HR:s artiklar är "onyanserat, odokumenterat och osammanhängande". P-EL är så pass ärlig mot sitt samvete att han inte kan påstå att allt i HR:s inlägg skulle präglas av dessa tre kritiska drag. Jag vill gärna kommentera P-EL:s kritik.

1. "Osammanhängande." Tvärtom. HS:s artiklar är enastående just i det avseende att han har en fokus och lyckas föra fram en klar helhetsbild. Om inte detta är koherens och "sammanhängande", vad då? Att HR i tillägg tar fram händelsernas rötter under de senaste två tre decennierna bara stöder helheten. Hans hänvisning till det faktum att USAs agerande närmast var att förstå ur den ursprungliga FN-visionens synvinkel visar de stora linjerna och enhetligheten i det skedda. Om man inte lyckas se själva brännpunkten, Saddams tyranniska styre, hundratusentals dödade irakier och det hot mot den globala säkerheten hans agerande innebar, blir det ingen helhet utan man tar upp osammanhängande detaljer en efter den andra (t.ex. utan FNs godkännande, USA:s maktbegär, olja, ekonomi, hat mot islam (!) osv.) som krigsmotståndare gör. Det låter också mycket osammanhängande att man inte lyfter katten på bordet och erkänner att diplomatins väg tog slut efter 12 år (faktiskt redan från början då den ena parten var Saddam). HR:s historiska analys är mycket välkommen bland de många "predikande" och atomiserande inläggen.

2. "Odokumenterat." P-EL:s påstående är svårt att begripa. I korta debattinlägg är det omöjligt att hänvisa till all källor och dokument vilket man kan och måste göra i akademiska sammanhang. Dessutom, om det gäller händelser, fakta och annat material som kan antas vara allmänt känt, hänvisar man vanligen inte till källmaterialet. Jag skulle tro att P-EL och den största delen av läsarna förmodligen är väl informerade angående de fakta HR hänvisar till. I synnerhet om man i tillägg läser de av P-EL nämnda och andra utländska medierna.

3. "Onyanserat." Intressant påstående. Jag tror att HR har varit tillräckligt nyanserad i och med att han har kunnat skilja mellan de stora och viktiga och de små sakerna och mellan de grundläggande gott och ont i vissa mänskliga frågor (vilket krigsmotståndare inte alls syns göra). Att skilja åt saker som inte hör ihop kunde bra kallas för "nyansering". Det samma kan kanske inte sägas om det att P-EL gör en jättesak utav att HR inte har läst en ledare i Hbl. (Man kunde diskutera Sture Gadds ledare ingående särskilt med tanke på hur hans formuleringar mot Tjetjenien-kriget riktigt skulle uppfattas i ljuset av det han annars ha skrivit). Att fästa uppmärksamhet vid olika detaljer på detta sätt samtidigt som man syns se bort från själva brännpunkten och de grundläggande linjerna i det skedda påminner mig mycket mera on något "osammanhängande" än det som HR tar fram.

Takaisin
=> Yhteiskunta