Takaisin
=> Yhteiskunta

Sandelin glömmer själva kärnan

Lähetetty HBL:iin 21.1.2004.

 

Debatt med Carl Fredrik Sandelin (16.1) om t.ex. vapenarsenaler i Irak är helt meningslöst om det inte förs inom de ramar som den faktiska historiska utvecklingen i Irak skapade: att masstörelsevapen hade använts mot Iran och Iraks egen befolkning i stor skala och att det var just Saddam som hade gjort detta. Att låta bli att nämna Saddam i detta sammanhang är att förvränga hela argumentationen och missa det faktiska historiska perspektivet. Saklig debatt med någon som "glömmer" Saddam är omöjligt. Utan honom missar man själva kärnan och realiteterna i Irak-diskussionen. Det skulle också vara helt hopplöst att börja besvara den utgångspunkt som Sandelin gång på gång ser ut att ha, nämligen det närapå hatfulla förhållningssättet mot USAs Irak-politik och en attityd som inte bryr sig mycket om de synpunkter eller fakta som avviker från egna teorier.

Inte heller är det en tidning som t.ex. Helsingin Sanomat som "slår fast" historiens verkligheter - ett sådant påstående kan låta rentav komiskt. Det får nog historieskrivningen göra i sinom tid och då ta med hela perspektivet. Sandelins beskrivning ang. Afghanistan låter också helt otroligt. Vill han helt enkelt inte veta något om Al-qaida eller talibaner eller om Afghanistans inre splittringar som har funnits till sedan länge? Samma inre splittringen gällde i Irak och kommer att gälla en lång tid framöver. Saddam lät inte t.ex. de miljontals shiamuslimer - en religiös majoritet i landet - utöva sin egen religion vilket nu är möjligt.

Men Sandelin måste tackas för den absolut fina rubriken: Intern mognadsprocess behövs i Irak. Det är just denna realism som USA har stått för - medan andra, med Frankrike i spetsen, - har velat påskynda proceduren, vilket inte bådar gott. Det är idealism att tänka sig att en nation efter en blodig tyranni under mer än ett par decennier skulle få demokratin att fungera inom ca. ett år efter att de politiska förutsättningar som inte fanns till under Saddam nu har blivit möjliga genom kriget. Detta vet man nog i kretsar som har arbetat med att introducera demokrati i odemokratiska samhällen. Men de befriade folkgrupperna i Irak kan kräva snabba åtgärder - just som shiamuslimer nu kräver att val ska hållas med det snaraste, just pga. landets inre splittringar och för att deras majoritetsstatus skulle bli erkänd. Jag tror nog att dom själva vet mycket bra att t.ex. registreringen av (kanske) 10 miljoner röstberättigade tar lite mera tid en fyra månader.

Men shiamuslimernas krav är en verklig tankeställare för Sandelin och oss alla: Ett sådant krav som gäller en så pass grundläggande förändring som att ha fria val i Irak (nej, inget tryckfel: fria val i Irak!) hade varit rena rama "självmordstänkande" att komma med under Saddam, något som ingen shia kunde även tänka sig under den gamla regimen. Nu kommer det att i sinom tid bli möjligt - genom kriget i våras och många nationers stora offer.

Ps. Läste just Paul Lillranks kolumn den 19.1. där han anklagar Bush för att försöka skapa Guds rike i världen genom att plocka bort Saddam. Underlig tankegång, kanske ett (dåligt) skämt. Lillrank glömmer att det var just Saddam som ville skapa "Guds" (läs: Saddams och Allahs ) rike i Irak och detta genom att döda och tortera otaliga offer. Bush vet alltför bra att Guds rike inte skapas genom krig och politik. Lillrank vill å sin sida plocka bort allt motstånd för prostituering, speciellt det motstånd som Hans Rosing har kommit med (Rosing skall ha tack för det) och som inte passar in i Lillranks värld. Påminner detta, tillspetsat frågat, lite om en värld där den högsta dygden är att man själv få njuta och inte behöver bry sig om människors lidanden och människovärde? Ett slags himmelrike på jorden för några?

Takaisin
=> Yhteiskunta